Samtliga svenska reaktorinneslutningar är konstruerade av spännarmerad betong. Ingjutningsgods i betong skyddas normalt mot korrosion genom att porvattnet i betongen är starkt alkaliskt. Denna miljö medför att stål passiveras. Under speciella omständigheter kan korrosion ändå uppstå. Viss uppföljning av korrosionsbilden i reaktorinneslutningarna är därför önskvärd.
En genomgång av erfarenheterna av korrosionsproblem med stål i betong pekar starkt mot att det dominerande, potentiella problemet i de svenska reaktorinneslutningarna är oavsiktliga kaviteter i betongen som bryter kontakten mellan betong och stål. Korrosion blir då möjlig om relativa fukthalten är tillräckligt hög. Risk för kaviteter finns främst vid injektering.
På grund av reaktorinneslutningarnas grova dimensioner är sedvanliga metoder för uppföljning av korrosion i betong inte användbara. Då tillståndskontrollen är svår att utföra är det angeläget att den fokuseras till de mest utsatta områdena. I föreliggande rapport har bakgrundskunskap som kan vara värdefull i detta sammanhang sammanställts. Ursprungligen tänkt huvudinriktning för arbetet var mot elektrokemiska metoder för korrosionsuppföljning. Då potentialen för sådana metoder visade sig vara svag breddades genomgången.