Pilotstudien åsyftade att kartlägga och analysera hur de bonussystem som tillämpas vid de svenska kärnkraftverken påverkar säkerhetsrelaterat beteende och de risker som här kan finnas. För att skapa en tolkningsram granskades belöningars relevans i ljuset av dels ett brett spektrum av teorier om motivation, dels empiri rörande belöningars effekter på beteenden allmänt samt på säkerhetsrelaterat beteende. Likaså belystes belöningars roll ur ett systemteoretiskt respektive ett rationalistiskt synsätt på organisationer. Den tolkningsram som så etablerats låg till grund för dels en beskrivande kartläggning av tillämpade system, dels ett halvstrukturerat frågeschema rörande hur man upplevde systemen.
Detta användes vid totalt 15 intervjuer med berörd personal på olika funktioner och befattningsnivåer, 5 på varje kärnkraftverk. Resultaten av kartläggningen och intervjuer kan inte tolkas som att tillämpade bonussystem skulle påverka säkerhetsrelaterat beteende negativt. Snarare antyder resultaten att säkerhetsbeteende stärks där olika säkerhetsmål gjorts bonusgrundande.
Alla bonussystemen kännetecknas av låg s.k. ”incentive intensity”, d.v.s. av små effekter på motivation och styrning av beteenden. Eftersom systemen ändå uppvisar olikheter sinsemellan vad gäller utformning och hur de upplevs av berörda så representerar de också delvis olika problematik när det gäller att uppnå bättre effekt.