Kunskap om de fenomen som kan uppträda vid svåra haverier i en kärnkraftanläggning är en viktig förutsättning för att kunna förutse anläggningens beteende, för att kunna utforma rutiner och instruktioner för haverihantering, för beredskapsplaneringen samt för att få god kvalitet på haverianalyser och riskstudier.
Sedan början på 80-talet har kärnkraftföretagen och myndigheten i Sverige samarbetat inom forskningsområdet svåra reaktorhaverier. Samarbetet i början var framför allt knutet till att förstärka skyddet mot omgivningskonsekvenser efter ett svårt reaktorhaveri genom att bl.a. ta fram system för filtrerad tryckavlastning av reaktorinneslutningen. Sedan början på 90-talet har samarbetet delvis ändrat karaktär och inriktats mer på fenomenologiska frågor av riskdominerande betydelse.
Under åren 2009-2011 har samarbetet fortsatt inom forskningsprogrammet APRI-7. Syftet har varit att visa om de lösningar som har valts i den svenska strategin för haverihantering ger ett tillräckligt skydd för omgivningen. Detta sker genom att få fördjupad kunskap om dels viktiga fenomen vid härdsmälteförlopp, dels mängden radioaktivitet som kan släppas ut till omgivningen vid ett svårt haveri.