Studien baseras på dokumentstudier och intervjuer av personer inom kärnkraftindustrin men även med motsvarande roller inom flyg, petrokemi och massaindustri. De intervjuade har nyckelroller inom simulatorträningen i respektive industri. Inom kärnkraften har personer från ett verk samt från verkens gemensamma utbildningsorganisation intervjuats. De undersökta branscherna ser alla nyttan av att använda olika typer av simulatorer i utbildning och återträning. Gemensamt är också utmaningen att hålla simulatorer och utbildningar både aktuella och relevanta.
Föreliggande studie visar att svensk kärnkraft i sin kompetenssäkring av driftpersonal använder sig av IAEA:s SAT-modell (Systematic Approach to Training). En av rapportens slutsatser är att kommunikationen mellan driften och utbildarna är av stor betydelse för hur väl modellen fungerar. Rapporten pekar på att modellen behöver formella kommunikationsvägar men för att fungera väl och få ett helhetsperspektiv behöver det finnas engagerade individer, hos såväl driftpersonal som hos utbildare, som är väl insatta i arbetsuppgifterna och anläggningen. För att de som tränas ska känna förtroende för utbildningen är det dessutom viktigt att de som leder utbildningen har relevant drifterfarenhet. Inom flyget finns ett examinatorsförfarande där den som examinerar själv har aktuell erfarenhet av samma arbetsuppgifter men är oberoende från den som ska examineras.
Rapporten drar slutsatsen att utvärdering har en central roll i modellen. Utvärdering bidrar till att optimera modellen men utgör i viss mån också en förutsättning för elevernas förtroende för modellen. För att modellen ska nå full verkan när den används måste både organisationen och eleverna känna förtroende för modellen samt hur den används. Om organisationen upplever att användandet av modellen är ineffektivt riskerar säkerhetsarbetet att suboptimeras.