Tjernobylolyckan 1986 resulterade i nedfall av radioaktiva ämnen främst i några län i södra och mellersta Norrland och några kringliggande områden. En undersökning gjordes i Gävleborgs län år 1997 för att bedöma strålskyddskonsekvenserna av vedeldning i villor. Ved, aska och sot samlades in från 10 hus. Proverna har mätts med avseende på 137Cs- och 40K-halten. 137Cs-beläggningen i området var 5-110 kBq/m2 Veden innehöll 137Cs-halterna 0,003-0,28 kBq/kg. I askan mättes 137Cs-halterna 2-21 kBq/kg och i sot 2-23 kBq/kg. Utgående från 137Cs-halten 10 kBq/kg, som var undersökningens medelvärde, har en stråldosuppskattning till människor gjorts för olika hantering av aska och från rökgaser. Rökgaserna ger en obetydlig dos (≤ 0,01 mSv/a). Samma gäller för exponering för damm vid uraskning av pannan. Om askan sprids med 1 kg/m2 under ett år på köks- och bärväxter uppskattas interndosen till storleksordningen 0,01 mSv/a, dosen kan vara en faktor 10 gånger högre om de växer på torvmark. Om hela årsproduktionen av aska läggs runt ett litet trähus med 1 kg/m2 eller på en askhög tre meter från knuten kan dosen till människa inne i huset uppskattas till storleksordningen 0,01 mSv/a. Vid upprepad askutläggning stiger dosen med åren. SSI har utifrån detta underlag givit rekommendationer för askhantering vid villaeldning av ved från de nedfallsdrabbade länen.
