Stockholms läns landsting, Samhällsmedicin har i samarbete med Statens strålskyddsinstitut mätt förskolebarns exponering för naturlig ultraviolett strålning vid två förskolor i Haninge kommun. Studien har finansierats av Statens strålskyddsinstitut (forskningsprojekt SSI P1316) och gjordes för att öka kunskapen om mätbarheten av UV-strålning i miljön, och för att skatta miljöns skyddseffekt mot överexponering för UV-strålning, utan ingrepp i invanda beteenden och aktiviteter. Mätningarna gjordes på barn i åldrarna 1-6 år vid förskolan Eken (30 barn) med lekredskapen mest i skugga, och vid Montessoriförskolan Igelkotten (34 barn) med lekredskapen mer solutsatta. Som mätperiod valdes 11 arbetsdagar under sista majveckan och de första två juniveckorna år 2002. Barnen försågs med två persondosimetrar var som fästes en på vardera axeln. Mätningarnas tillförlitlighet testades med hjälp av SMHI-data och med dosimetrar på de båda förskolornas grindstolpar samt på taket av Statens strålskyddsinstitut. Väderförhållandena var mycket lika vid de båda förskolorna och dominerades av sol med klar himmel eller växlande molnighet. Vi har vid mätningarna tagit hänsyn till att barnens utevistelse på Eken var 24% längre än på Igelkotten, och till att utevistelserna delvis var förlagda till olika tider på dagen. Förskolebarnens UV-dos var genomsnittligt 6,4% av totalt infallande UV-strålning från sol och himmel under en dag (8:30 – 18:30). Igelkottens barn fick mer (7,0 %) och Ekens mindre (5,7 %). Uttryckt i procent av infallande strålning under de faktiska tider då barnen lekte ute var motsvarande UV-doser drygt dubbelt så höga, dvs 14,4 % (samtliga) 15,3 % (Igelkotten) och 13,3 % (Eken). I absoluta tal exponerades barnen i genomsnitt dagligen för ca 200 JCIE/m2 erytemeffektiv UV-strålning. Det motsvarar drygt en erytemdos (1 MED/dag) för ljushyade individer som tål sol dåligt (hudtyp I-II). De relativa skillnaderna innebär dock att barnen på Eken fick 13% lägre andel UVstrålning av den som är tillgänglig än vad barnen på Igelkotten fick. Skillnaderna var särskilt påfallande mellan de 5-6-åriga barnen på de respektive förskolorna, för båda könen. Detta antas bero på att barn i dessa åldrar har större rörelsefrihet. Också de 1-4-åriga barnens UV-exponering var lägre på Eken, men inte med samma breda marginal som hos de större barnen. De mindre pojkarna på Eken hade ägnat sig åt en särskilt solutsatt aktivitet (cyklat mycket) och deras UV-exponering var därför högre än på Igelkottens småpojkar, men i övrigt och sammantaget var UV-exponeringen med statistiskt säkerställd marginal lägre på Eken. Skillnaden förklaras inte med olika förhållanden i väder eller geografi, utan med miljön som barnen vistas i och med beteenden som är kopplade till denna miljö.
