Vid två tillfällen, 1999 och under perioden 2003-2006, rapporterade sjukvården standarddoser för ett antal specificerade röntgenundersökningar till Statens strålskyddsinstitut. Vid jämförelsen mellan de två tillfällena konstaterades att patientdoserna hade minskat med 30% för konventionella undersökningar men var i det närmaste oförändrade för datortomografi. För mammografi hade de minskat något.
För konventionella undersökningar hade diagnostiska referensnivåer tillämpats 1999, och effekten av dosminskande åtgärder kunde verifieras vid de senare mätningarna. För datortomografi hade inga referensnivåer tillämpats. För mammografi har referensnivåer varit etablerade sedan decennier, och marginalerna för ytterligare dossänkningar bedömdes därför vara små.
Slutsatsen är att systemet med diagnostiska referensnivåer gav en stor dosminskande effekt. Referensnivåerna måste dock anpassas till den förändring i dosfördelningen som sker med tiden. Det finns en risk att sjukvården nöjer sig med att doserna ligger under referensnivån och avstår från att fortsätta med optimeringsarbetet. Ytterligare åtgärder behövs för att stimulera fortsatt optimeringsarbete.